Still

Staden är helt svart, sånär som på ett enda fönster som lyser. Därinne står en kvinna. Hon som gick längs med den lilla grusvägen mot horisonten. Hon som aldrig gjorde något väsen av sig, hon som vandrade anonymt bakom huvudmotivet och vidare ut ur tavlan. Det var hit hon var på väg. Det här är vad som dolde sig bakom krönet på kullen inuti ramen. Så nu står hon här, mitt i dikten, mitt i det sista upplysta fönstret i staden. Tyst är hon. Och utan ansikte. Med vacker rygg och långt svart hår tar hon sig genom natten utan att röra sig. Hon bibehåller sin oförstörda pose av fulländning, även efter flytten från bildkonstverket. Hon har nacken vänd mot fönstret och den sovande staden. Hon suckar lätt, andas in nattluften och njuter av insikten. Utsikten är någon annans.

Kretslopp

Poesin bärs av kvällsvinden, prasslar till i lövverket och fastnar i det sista ensamma trädet utanför vårt fönster. Imorgon huggs det ner och blir timmer som blir penna som blir ord. Vindens språk återföds och blir poesi - i ettornas klassrum där någon stryker grafiten mot det vita arket och lär sig böja till stora B:s lilla övre mage för första gången.

Nästan

Vi börjar närma oss perfektion. Modellen är det närmsta en människa någon någonsin kommit i produktionen. Vi övertygas slutgiltigt när den börjar tala med oss om det stora tomrummet i bröstkorgen av skinande titan.

/B

Regn

Du står på en klippavsats hundra meter över havet som inte längre finns. Vattenmassorna har flyttat på sig, dragit sig mot kontinenter med en starkare puls och lagt ny mark under sig. Här uppifrån hörs mullret från de annalkande maskinerna tydligare än någonsin. De röda sökarögonen lyser upp mörkret någon kilometer bort. En sval vind stryker din torra solbrända hud. Du spricker upp, bitar lossnar. Flagorna faller i slowmotion från ansiktet ner i dammet vid dina fötter. Faller. Långsamt. Regn. Du minns berättelser i din farfars knä om en känsla av tårar från himlen som föll mot jorden, växterna och människorna. Han sa att vi skylde oss, fällde upp portabla skydd. Som om vi var rädda för vår egen sårbarhet. Du har svårt att begripa det, varför fly något så underbart? Att känna. Känsla. Den där återkommande känslan av att livet alltid skulle kunna erbjuda så mycket mer än så här. Ständigt denna flykt. Kanske är det detta vi är ämnade för!? Fly maskiner, fly regn, fly varandra - vad är egentligen skillnaden? Och så efteråt. Efter skyfallen. Doften av nyklippt, regnvått gräs som du aldrig fick andas. Minnesbilder av vattenspeglar på gatorna, som folk undvek. Bara småbarn tillät sig att trampa på sin egen förgängliga spegelbild. De nöjde sig inte bara med att trampa på sig själva, de hoppade sönder sina vatenporträtt med kraft, och skrattade ohejdat under tiden. Det var så farfar alltid hade beskrivit det, innan det var hans tur att falla isär och samman. Sönderfallet. Fall. Regn. Så länge sedan. Saker du inte hann upppleva, men ändå tror dig minnas. Fallen. Flagorna fortsätter att lossna från dig, faller ner i askan och du blottas. Du låter blicken följa med och landa på en spets som sticker upp vid din högra fot. En bok. Du gräver fram den, smeker den ren, slår upp den. De röda sökarlasrarna närmar sig. Du närmar dig klippkanten med ögat planterat i texten. Du hittar mig. Mina ord är vad du plötsligt läser. Saknad är ett ord vi inte längre känner.

/B

Ett lysande namn & Otidskrift

-----------------
Dagens av och på
-----------------

AV: O- har somnat in stilfullt Lugnskt. > http://www.otidskrift.se/

PÅ: Ett lysande namn är i högstra grad sprudlande vaket, samtidigt som det utstrålar sci-fi-poesi och håvar in ekonomiskt stöd. Missa inte min poetcompadre Micael Olssons grymma medverkan, den absolut bäste elektronik&metall-möter-känsla&biologi-poeten out there. > http://www.ettlysandenamn.se/


/B

Dikt 360

----------

Dagens på

----------

PÅ: Dikt 360 har vaknat ur sin dvala i och med att undertecknad nyss lade upp första diktsamlingsrecensionen på drygt sex månader. Ratta in! > http://www.dikt360.se/

/B

Invigning

Dikten, en pansarvagn
som rullar in
i ditt skymmande hjärta
från vänster










Hej! Den här korta texten ska föreställa klippningen av det breda blågula bandet. Välkommen!


/Bill Larsson, skogspoet