Lövet i handen
låter sina livslinjer
vila på mina.
/B
fredag 28 mars 2008
tisdag 25 mars 2008
torsdag 6 mars 2008
Nuet blir alltid ett då
[För en gångs skull blir det inte poesi, utan en längre text som jag ännu inte funnit rätt forum för. Tips på tidskrifter, dagstidningar etc. som publicerar gästkrönikörer emottas med öppna armar.]
Minns du när du var liten och fick krypa upp i farfars knä? Eller stunderna du satt med vid matbordet och lyssnade till de vuxnas samtal om svunna tider? Själv minns jag det som om det var igår. Och snart sitter vi där själva, som far- eller morföräldrar, och berättar skrönor från vår ungdoms dagar. Till stor del kommer dessa historier att te sig som snudd på obegriplig fiktion för våra efterföljande barnbarn och barnbarns barn. Hör bara själv hur det låter: Jo, du förstår lille X, det fanns en tid då …
- Vintrar var vintrar - snövita och bitande kalla.
- Affärsbiträden i den lokala livsmedelsbutiken hjälpte till att packa ner varor i kassarna med ett glatt leende.
- Ordet växthus fortfarande gav positiva vibbar.
- Även mobbarna bar märken som sa: Rör inte min kompis.
- Det fanns endast två TV-kanaler och man kunde tala med alla om vad som hade sänts under gårdagskvällen.
- Spola kröken fanns som anti-krök-kampanj, och det inte alls såldes alkohol i pubar och restauranger på varje elitidrottsarena.
- Man var tvungen att vara antingen hårdrockare eller syntare.
- Ett program vid namn Solstollarna med lättklädda unga kvinnor fick sändas som barnunderhållning.
- Man var tvungen att planera sina samtal inför resan, eftersom inga mobiltelefoner fanns. Till nöds fanns telefonkiosker att tillgå. I skolan ritade man färgglada tävlingsbidrag till Televerket för att rädda dessa myntdrivna automater från vandalisering och rån.
- Man åkte bil med gott samvete.
- Chipspåsar hade genomskinliga plastfönster på påsarna, så att man kunde se det faktiska innehållet.
- Man fyllde i lånekort när man lånade böcker på bibliotek.
- Man bar fysiska pengar i plånboken - sedlar och mynt.
- Mobiltelefoner började bli var mans egendom. De var stora som tegelstenar, hade utdragbara antenner och på dem kunde man bara göra en sak: ringa, om ens det.
- Lasse Brandeby och Anna Bok var mer kända för Kurt Olsson samt ABC än för sina snedsteg i Let’s Dance.
- Bensinmackar sålde bensin och inget annat.
- Allsång på Skansen leddes av en knätofsbeklädd man vid namn Bosse Larsson, och att det då aldrig stod tonåringar på första rad närmast scen.
- Man lyssnade på blandband på Roliga timmen med halva låtar direkt från radions Tracks, där man hade misslyckats klippa bort rösten som påade och avade låtarna.
- Man lyssnade fortfarande på och köpte skivor i butik. Sedan sparade man dem i samlingar. Såväl Hallsberg och Kumla hade sina egna skivaffärer.
- Man skrev texter för hand med papper och penna, i första hand.
- Nätet var något som fångade och fjättrade bollar eller fiskar, inte ungdomar.
- Barn fick vara barn.
/B
Minns du när du var liten och fick krypa upp i farfars knä? Eller stunderna du satt med vid matbordet och lyssnade till de vuxnas samtal om svunna tider? Själv minns jag det som om det var igår. Och snart sitter vi där själva, som far- eller morföräldrar, och berättar skrönor från vår ungdoms dagar. Till stor del kommer dessa historier att te sig som snudd på obegriplig fiktion för våra efterföljande barnbarn och barnbarns barn. Hör bara själv hur det låter: Jo, du förstår lille X, det fanns en tid då …
- Vintrar var vintrar - snövita och bitande kalla.
- Affärsbiträden i den lokala livsmedelsbutiken hjälpte till att packa ner varor i kassarna med ett glatt leende.
- Ordet växthus fortfarande gav positiva vibbar.
- Även mobbarna bar märken som sa: Rör inte min kompis.
- Det fanns endast två TV-kanaler och man kunde tala med alla om vad som hade sänts under gårdagskvällen.
- Spola kröken fanns som anti-krök-kampanj, och det inte alls såldes alkohol i pubar och restauranger på varje elitidrottsarena.
- Man var tvungen att vara antingen hårdrockare eller syntare.
- Ett program vid namn Solstollarna med lättklädda unga kvinnor fick sändas som barnunderhållning.
- Man var tvungen att planera sina samtal inför resan, eftersom inga mobiltelefoner fanns. Till nöds fanns telefonkiosker att tillgå. I skolan ritade man färgglada tävlingsbidrag till Televerket för att rädda dessa myntdrivna automater från vandalisering och rån.
- Man åkte bil med gott samvete.
- Chipspåsar hade genomskinliga plastfönster på påsarna, så att man kunde se det faktiska innehållet.
- Man fyllde i lånekort när man lånade böcker på bibliotek.
- Man bar fysiska pengar i plånboken - sedlar och mynt.
- Mobiltelefoner började bli var mans egendom. De var stora som tegelstenar, hade utdragbara antenner och på dem kunde man bara göra en sak: ringa, om ens det.
- Lasse Brandeby och Anna Bok var mer kända för Kurt Olsson samt ABC än för sina snedsteg i Let’s Dance.
- Bensinmackar sålde bensin och inget annat.
- Allsång på Skansen leddes av en knätofsbeklädd man vid namn Bosse Larsson, och att det då aldrig stod tonåringar på första rad närmast scen.
- Man lyssnade på blandband på Roliga timmen med halva låtar direkt från radions Tracks, där man hade misslyckats klippa bort rösten som påade och avade låtarna.
- Man lyssnade fortfarande på och köpte skivor i butik. Sedan sparade man dem i samlingar. Såväl Hallsberg och Kumla hade sina egna skivaffärer.
- Man skrev texter för hand med papper och penna, i första hand.
- Nätet var något som fångade och fjättrade bollar eller fiskar, inte ungdomar.
- Barn fick vara barn.
/B
onsdag 5 mars 2008
tisdag 4 mars 2008
Olas utpost
För stunden har jag äran att fronta Olas utpost med min dikt Segel som ingår i mitt senaste diktmanus, vilket är under slutbearbetning inför ivägskickande till förlag. Olas utpost är en klart rekommenderbar oas i cyberöknen, där man kan insupa en hel del skönt svalkande poesi och kortprosa. Väl värd ett besök: http://web.comhem.se/~u46312657/utposten/
/B
/B
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)