Så som alla slut kan bära

Blind av det vita skenet.
Döv av explosionen.

Allt detta missar jag:
De öde gatorna av sprucken asfalt,
det skadeskjutna fallande eldklotet
mot horisontens glödande rand
och sensommarbrisens viskning
mellan ruinerna och mig.

Staden, ett brustet skelett
med leder av betong och stål
som sträcker sina benpipor
upp ur askan, vidare upp
mot den sotfyllda himlen.

Allt detta är vackert,
så som alla slut kan bära
en våldsam skönhet.

Allt detta står jag i.
Allt detta missar jag.
Allt detta är mitt fel.

Allt detta ber jag
inte om ursäkt för.

/B